I målet aktualiseras frågan om den som lämnar över sin e-legitimation till annan i avsikt att mottagaren ska använda den ger mottagaren behörighet att rättshandla för hans eller hennes räkning och, i så fall, hur långt denna behörighet sträcker sig.

Bakgrunden var att en person (AE) lämnade ut sin e-legitimation till sin sambo men tillhörande kod. Syftet var att sambon skulle hjälpa till att betala hushållsräkningar. Utan tillstånd använda sambon e-legitimationen för att ta ett lån hos banken SW som betalades ut på AEs konto och därefter överförde sambon pengarna till sitt eget konto.

I målet resonerar domstolen sig igenom olika fullmakter och landar i att detta måste anses vara en sk tillitsfullmakt. Tillitsfullmakten grundar sig på att en tredje man hyser en befogad tillit till att den som uppträder på huvudmannens vägnar (mellanmannen) har rätt att rättshandla för denne. Problemet vid användandet av e-legitimationer är att mellanmannen inte på samma sätt är synbar för tredje man. Frågan är därför om en bindande rättshandling mellan huvudmannen AE och tredje man SW kunde komma till stånd när rättshandlingen ingås av en mellanman som inte ger sig till känna.

Frågan besvarades jakande eftersom e-legitimationen har en hög säkerhetsnivå och skall normalt endast användas av innehavaren själv. Om någon lämnar ut sin e-legitimation skapar personen en tillitssituation där kriterierna för en tillitsfullmakt är uppfyllda. Tredje man har normalt anledning att ha befogad tillit till att sådan användning som avser ordinära transaktioner, däribland upptagande av mindre lån, härrör från e-legitimations innehavare.

Bedömningen blev i fallet att AE blev betalningsskyldig för lånet som sambon tagit upp hos SW.